Halleluja Eriks Dagbok

"Er kärlek ska vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter." (Romarbrevet 12:9-10, 12)

Avsky det onda, håll fast vid det goda.
Skriver Paulus i Romarbrevet.

"Avsky det onda? Kan vi människor, enkla syndare avsky allt ont?
Har vi den förmågan? Eller är vi för egoistiska?"
Denna frågeställning hittade jag i en gamma dagbok från
konfirmationen. Och, ja, jag tror om vi människor med öppnar
sitt hjärta för Herren, kan leva i fred, och avsky det onda.

Men, vart drar vi gränsen vid ont?
Den serbiska soldaten som slänger den en timma unga
babyn i backen, gång på¨gång tills det dör. Ser han det som ont?
Nej, han är så¨avtrubbad och hatisk att han ser det som sin plikt!
Ser vi det som ont?
Vi gör det, för vi vet att det är ont.

Barnet som pallar äpplen från Rune 83 år gammal,
ser barnet det som ont? Kanske inte ont, men Kalle 8 år
vet att han gör fel. Men kan inte riktigt uppskatta vad som är
ont eller inte. Men rune då? Ser Rune det som ont?
Ja, i Runes ögon är det: "ouppfostrade snorungar!"
Ser pappa Nils, Kalles synd som ond?
Nej, Nils ser det som en del av uppväxten.

Ska vi straffa Kalle, i sitt ofårstånd?

Ska vi förlåta soldaten,
när han suttit av sitt straff?
Kan vi förlåta när hans jordiska dom är
slut?
I låten God of the moon and stars: God of the pimp... I come tho You!
Jag tror att vi måste förlåta dem som med öppet hjärta vill be om förlåtelse,
inte att vi inte ska straffa. Men en tjuv är inte alltid en tjuv.
Ocjh vi säger att den där soldaten, var en barnsoldat på 12 år,
helt förstörd, ska vi då straffa, eller ska vi hjälpa?

Nu tog jag till extrema jämförelser,
men för att visa hur stor skillnaden på ont och ONT är!
Vilka är vi att döma? Jag är Glöad att det är Gud som ska döma mig,
för om jag blivit dömd av dom jag sårat...
då skulle jag inte ha mycket hopp

Det var mitt försök till teologi

Postad av Erik 2009-02-08 09:39

Efter allt jag gjort, alla jag sårat och svikit. Även Jesus, allt jag gjort för att förneka honom. Så har han alltid funnits där. Gått vid min sida, lyfft upp mig i hans famn. Allt jag bar med mig, alla gånger då jag valt "kompisarna" framför familjen.
Kommit påverkad på dop, dundrat in när alla andra satt sig.
Dom gångerna jag satt kärleken till ruset framför dom jag älskar.
Dom gångerna då jag suttit med kniven mot strupen.
Men en dag, eller rättare sagt natt satt jag i badrummet och spydde upp mina synder.
Då, just då så bestämde jag mig. Jag sa till herren med tårar: Jag måste göra ett val i mitt liv Herre, låt mig komma till korset! Jag böjde mig ner där inne i badrummet och sa:
"Herre, du som vet vad smärta är! HJÄLP! Jag kommer till dig HERRE, för du är mitt sista hopp!"

Och Herren svareade på min bön. Jag har börjat få kontakt med min familj.
Jag har fått "riktiga" vänner! Som älskar mig för den jag är!
Satan har under dom senaste dygnen frestat mig på olika sätt, knivar och rakblad.
Han satt ångesat i mitt hjärta! Men jag har en bättre drog nu,
tusen ggr starkare än Heroin! Jag har drogen NÅD OCH FRID I HERREN JESUS!

Jag har fått dricka ur frälsningens källa!
Det kan DU oxå få! För Jesus vill inget annat än att du ska vända
åter till honom! Han är din jourhavande kompis, som
finns där och lyssnar dygnet runt året runt!
Inga telefonköer eller "ring mellan 11:00-13:00"
Nej Herren Jesus, han är alltid tillgänglig!
Jag fick förlåta folk jag inte trodde jag kunde, den svåraste personen jag inte kunde förlåta var min biologiska mor, men jag gjorde det, jag förlät henne och blev ren från allt hat och all sorg."

Med Herren Jesus är allt möjligt. Han kallar oss till
ett liv i kärlek och förlåtelse, till ett liv i renhet!
Men han kalar oss inte till ett liv som "den perfekte",
till änglar. Utan han kallar oss till ljus i mörker,
han kallar oss till att
"gå ut och göra alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er."

Men, frågar jag mig själv då?
När Jesus säger: "lär dem att hålla alla bud".
Måste vi inte då börja hos oss själva?
Kan vi gå ut och frälsa andra till ett liv i Jesus
om vi själva lever i synd?

Jag menar inte att Du lever i synd,
jag menar att man måste
ta ut balken ur sitt eget öga innan man
klagar på flisan i grannens!

jag erkänner, att jag ibland blir högmodig.
Och säger till mig själv JAG ÄR BÄST.
Men, ni som följt mitt bloggande, ni vet
att jag är långt ifrån bäst.
"Att jag är en syndare som måste vända om
till Herren Jesus för att överhuvudtaget hamna
i himmeln." I alla fall om man ska tro
pingstpastorn här i en ort jag bodde i ett tag.

Men vi är alla syndare, i någon form.
Alla har skelett i garderoben.
Alla har en balk i sitt öga.
Men om vi bara erkänner för oss själva att vi hare den
den balken, det är först då vi kan börja förändringen.
Det är först då vi kan bli änglar.
Men, det jag skrev ska förtydligas: VARENDA FLISA MÅSTE UT!

Är vi människor kapabla till det?
Jag tror det, att vi kan få ut varje flisa.
Om vi lämnar allt det gamla bakom oss.
Och lever i nuet.
Om vi slutar att se alkholisten,
bögen, tjuven, muslimen...
om vi slutar att sätta folk i fack och
se till människan!

Jag tror vi kan!
Jag vet att vi kan!

En liten vagel kommer alltid finnas,
för det är så vi är skapade. Vi är inte skapade perfekta,
men Herren Jesus älskar oss ändå. Vi får komma till honom som vi är.

Citat: God of the moon and stars: "God how has come to us, I come to You"

Han sände sin enfödde son i döden,
han offrade sin ENFÖDDE SON! För oss!
Är det inte helt otroligt,
många kanske säger att dom "förstår"!
Visst dom kanske förstår mer än mig,
för, för mig är det ofattbart!
Det är en kärlek och nåd över mitt förstånd.
Att han offrade sin son för mig!

Jag sjunger med mitt hjärta: HELIG HELIG HELIG!